Nyårsafton den 31e januari 2015
Nu var det ett tag sen jag skrev. Julen har passerats och den mörkaste tiden på året vänt till den tid jag allra mest längtar till. Det är svårt med högtider, svårt med familjesammankomster; glädje,gemenskap,kärlek och lycka. Allt känns så tillgjort och konstlat, det förväntas så mycket av en människa och det blir extra tydligt under julhelgen.Jag orkar inte leva upp till allt det där, vill bara dra täcket över huvudet och försvinna.Minnet av Kristoffer bultar i mig hela tiden.
I år flydde vi,packade ihop och åkte till Costa Rica för att komma bort och uppleva något annat. Det gjorde vi-Men saknaden och tomheten fanns där ändå-hela tiden. Jag inbillar mig och hoppas att det ska kännas bättre när våren kommer och när min bok kommit ut så jag kan bli mer publik-komma ut och berätta och förhoppningsvis hjälpa andra som ofrivilligt hamnat i en liknande situation. Det pockar på, nu vill jag ut och berätta min historia och din-Kristoffers. Du ska ge mig kraft och styrka att lyckas med detta. Detta är min nyårsönskan och mitt löfte till dig Kristoffer: Att få berätta din och vår historia och försöka hjälpa andra som är på väg in i den återvändsgränd som ett droganvändande leder till.
Jag ser med tillförsikt och hopp fram mot ett nytt år och önskar er alla ett strålande Gott Nytt År!!